Det var vid tiden då jag börjat intressera mig för min mors skivspelare. Hennes skivor lämnade väl redan då mycket övrigt att önska. Det gick väl en sisådär 1 bra skiva på hundra.
Mina egna inköp var rätt begränsade men jag hade hört en del hos kompisar. Jag fastnade ganska snabbt för Metallica och deras Garage-skiva. En låt som stack ut var covern på Budgie’s ”Breadfan”
Metallicas version lät såhär:
Hur det nu var så var det dags för marknadsmässa i stan och där brukade det att alltid finnas ett par skivhandlare som sålde vinyl och denna gång var inget undantag. Stod där och bläddrade och just denna skivhandlare hade specialpris. Man fick 3 för priset av 2.
Jag minns att han börja fråga om vad jag lyssnade på och jag nämnde ett flertal varav Breadfan låten kom upp.
Jamen då måste du ha den här skivan sa skivhandlaren säkert. Upp kom Budgie’s Never Turn Your Back on a friend skiva med originalversionen av Breadfan. Gillar du Metallica kommer du gilla Budgie.
Godtrogen som jag var köpte jag den och i ett svagt ögonblick så fick jag Uriah Heep’s The Magicians Birthday på köpet.
Tycker du inte om det här då får du komma och byta men det är jag rätt säker att du inte gör.
Väl hemma var jag spänd av förväntan när jag satte nålen på lp:n.
Först ut var denna låt:
Inte många sekunder gick innan jag slog av. Kräkfärdig, skitförbannad och min tanke var att åka och byta dagen efter. Problemet var bara att jag inte var så förutseende så jag hade frågat var han skulle på för mässa nästa dag och det var sista dagen på mässan i vår stad.
Förgrymmad över att bli så totallurad. Jag hade nog korsfäst honom om jag stött på honom igen.
Åren gick och allteftersom musiksmaken förändrades desto mer öppen för annorlunda musik blev jag. Idag är Budgie och Uriah Heep stora favoriter.
Så tack skivhandlare någongång i slutet av 80 början av 90-talet för att du visste vad jag gillade långt innan jag gillade det