Igår var jag på Münchenbryggeriet för att se bland annat Cannibal Corpse och Behemoth.
Kannibalerna regerade och levererade en setlist som var riktigt fin fin.
Efteråt så hoppade jag in i en taxi med en något pratglad taxichaffis.
Visst kan det vara kul och samtala men denna person pratade till och med på utandningen. Jag tror aldrig jag hört någon som pratat så fort och snabbt.
Det började med att han frågade vad jag gjort.
Jag var på en dödsmetall konsert svarade jag och funderade ett tag på att återge vad Cannibal C:s texter handlade om men avstod.
Cannibal Corpse. De bandet har jag aldrig hört talas om mumlade han i framsätet. No shit Sherlock. Det hade jag inte heller trott
På utandningen fortsatte han
Jaha du är sån? Bet mig i läppen för att inte ifrågasätta. Ja som lyssnar på hårdrock. Tydligen är jag det tänkte jag.
Ja jag är ingen hårdrockare jag fortsatte han. Men jag brukar titta på hårdrockens historia. Jaha det måste jag skriva upp i min anteckningsblock. Vid det här laget ville jag inget annat än vara hemma.
Frågan var om jag skulle komma hem då han trots GPS hade svårt att hitta. Jag fick ett flertal gånger berätta vägen.
Mest troligt berodde hans okunnighet om vägen till mitt hem om det aldrig sinande ordflödet hos honom.
När jag klev av sa han det var trevligt att prata med dig.
Ursäkta men det var ingen dialog utan en monolog tänkte jag men lyckan av att få kliva ur gjorde att jag istället önskade honom en trevlig kväll.
Det är underskattat att bara vara tyst ibland:-)