Det är helt mänskligt att man som människa ibland gör fel.

Det är dock olika hur vi ser på våra fel och om vi gör något åt att rätta till felaktigheten. En del ältar ihjäl sig och grämer sig över det fel de gjort, en del förnekar det, en del förstår inte att de gjort ett fel.

I tidningarna skrivs det i dagarna om en pappa som efter sin sons cup i Uppsala lämnade honom utanför hallen  eftersom han var så dålig så skulle han få gå hem.

Pojken blev uppmärksammad och kontakt med pappan togs varvid den som ringde fick samma svar. Han kan gott gå hem för han var så dålig

Jag kanske inte behöver förklara vad jag tycker om det. Vilken normalt funtad person förstår inte det helt absurda i situationen?

Att man som förälder inte ser sin galenhet i liknande beslut det övergår mitt förstånd. Hur kommer det sig att pappan inte en endaste gång insåg hur idiotiskt det var att lämna sin son ? Hur kommer det sig att han inte blev fundersam när han blev uppringd utan än en gång säger att sonen kan gå hem för att han var så dålig? Hur kommer det sig att en förälder inte inser vilken skada det gör att värdera sin sons insatser i en tid där det skall vara kul att idrotta och inte förknippat med tävlan.

Jag hoppas av mitt innersta att pappan på nåt sätt ställs till ansvar för jag tycker oerhört synd om den drabbade pojken.