Jag och traditionella jullåtar går inte så bra ihop. Detta är den enda som jag kan säga att jag gillar.
Kanske beroende på att den symboliserar min barndoms fina jular
http://www.youtube.com/watch?v=kVYCudlVMSM&feature=youtube_gdata_player
Jag och traditionella jullåtar går inte så bra ihop. Detta är den enda som jag kan säga att jag gillar.
Kanske beroende på att den symboliserar min barndoms fina jular
http://www.youtube.com/watch?v=kVYCudlVMSM&feature=youtube_gdata_player
Allt som ska vara inlämnat är inlämnat. Nu ska jag ta lite julledigt från pluggandet. Måste ändå läsa lite litteratur men det får bli innan läggdags.
Skönt så det föreslår.
Något som däremot inte är skönt är smärtan i vänster skinka. Hela skinkan är jätteöm och det strålar ner i benet och foten.
Igår när jag skulle gå ner i källaren så halkade jag på trappsteget och slog i skinkan på kanten av trappen. I handen hade jag en kopp kaffe som for ut över mig och väggen.
Med de sagt så önskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år
Jag skrev i inlägget här om en annorlunda uppfattning. Nedan är mitt svar till denna Ina
Vi kan lugnt konstatera att vi ser annorlunda på saker och ting.
Jag kan inte på något sätt se att det skulle vara bättre ur barnets perspektiv att låta kvinnan ha ensamrätt under första delen. Jag säger ur barnets perspektiv för jag anser att ett barn har rätt till bägge sina föräldrar. Debatten handlar allt för mycket om mamman och pappan men vem ser det ur barnets perspektiv ?
Att du kallar barnet hjälplöst inför byte av vårdare. Hur menar du då ? Anser du att du är vårdare och inte mamma ?
Vidare funderar jag hur du menar när du säger att pappan går emellan ? Kan det vara så att man går bredvid varandra som föräldrar ? Vad ska pappan göra de första fyra åren ? Och hur tror du en relation funkar om pappan inte är med de första fyra åren ?
Du beskriver i ditt inlägg att de du skriver är en väg mot jämlikhet. Är det gängse syn skulle jag bli livrädd.
Min väg mot jämlikhet är att direkt knyta an till mina barn, vara närvarande och göra samma sysslor som min fru. Delat ansvar leder med större sannolikhet till jämlikhet
Jag blir uppriktigt ledsen över så grova generaliseringar som du nämner
Idag när jag kollade hade hon svarat och man undrar om kvinnan är helt knäpp ?
Ina: om man talar om könskillnader så handlar det så klart om generaliseringar, det är ju själva fundamentet för personligheten som är biologiskt inprogammerat. Därutöver finns finns en mängd individuella varianter som kan modifiera dessa skillnader mer eller mindre, men aldrig utplåna dem helt. Pannloben gör också sitt till.
Det här är fakta som alla känner till och det spelar ingen roll hur ledsen du blir, du kan inte ändra på det!
Ser du det ur barnets perspektiv? Vad vet du om barnets utveckling och behov de första åren? Har du tagit reda på det? GÖR det!
Förädraledigheten är 18 månader, nu är 2 månader av dem vigda åt pappan utan att fråga familjen. Nu vill man dela fifty-fifty och alltså viga 9 månader åt pappan som egentligen inte behövs just då!. Om pappan inte utnyttjar den ledigheten blir familjen av med halva ersättningen. Om mamman vill ha hela ,ledigheten själv för att hon och alla vet att barnet behöver henne den tiden mest av allt, så ska pappan alltså ta över hennes plats och plötsligt tvinga henne bort från barnet under barnets känsligaste tid av ekonomiska skäl! Det är vad jag menar med att pappan går emellan barnet och mamman!
Pappan träffar barnen varje dag och om maten står på bordet när han kommer hem från arbetet har han många timmar att umgås med barnen! Då kan han byta blöjor på barnet, bada det osv. tillsammans med mamman innan han lärt sig handgreppen och titta på medan mamman AMMAR och inte bara använder bröstpumpen för att sedan sätta mjölken i kylskåpet så att den pappalediga kan ge barnet medan mamman är borta! Hur absurt är inte det?!
Vad ska pappan göra de fyra första åren, undrar du? Varför inte ta ert ansvar för familjen, jobba som fan så att familjen får sin försörjning och så att mamman kan ta hand om sina små när de behöver det?! Vad är det för män som ska vara lediga i den åldern för att göra vaddå, något dom inte behärskar?! Födda pensionärer, hur har dom lyckats bli pappor?
En helt annan sak är det om mamman inte vill vara hemma, men den valfriheten har familjen redan nu och då är det väldigt bra om pappan ställer upp för barnet, han är iaf nästbäst under den tiden.
Så du tycker att alla ska göra samma saker, annars är det inte jämlikhet? Diska samma disk två gånger t.ex.? Gonatt!
I en artikel som heter ”Valfriheten kring föräldraledigheten gäller främst männen” publicerad här skriver en bekant om sina tankar gällande föräldraledigheten och mäns underrepresentation när det gäller mäns uttag av föräldraledighet. Läs den för den är enkel att förstå och mycket välskriven.
Som ofta förr så brukar många ha åsikter om dessa frågor vilket i sig är bra men jag hittade några inlägg som gjorde mig fundersam.
Jag citerar :
”Männen i familjebildningsåldern är som mest fyllda med testosteron och är därför mycket tävlingsinriktade och kämpar för karriär, status och lön, en god position i samhället. (Klart männen kan tävla med varandra om att ta ut mest pappaledighet, också för att få ett plus i kanten).”
Vidare skriver personen
”Kvinnan är alltså av naturen mer lämpad att ta hand om barnen än mannen under de första åren under barnets levnad om samhället stödjer det. Dessutom mår barnet sämre av att byta vårdare när de är späda och utsatta pga. sin hjälplöshet. Mannen är mer lämpad att försörja och skydda familjen under dessa år.”
Avslutningsvis skriver hon
”Pappan får inte bättre relation till barnen om han går emellan mamman och barnet den första tiden, tvärtom får barnet sämre relation till både mamman och pappan. Pappan får större betydelse när barnet blir könsmedvetet, i fyraårsåldern. Då hamnar pappan i centrum och då gäller det för pappan att vara beredd och ta emot det.
Utöver dessa första stadier i barnets liv, då barnet ska få en god start, har föräldrarna många år på sig innan de är vuxna och ska klara sig själva i samhället, att få en god relation till sina barn, särskilt om de håller ihop.”
Vi kan nog bara konstatera att vi står varandra väldigt långt ifrån. Såna människor gör mig lite mindre hoppfull.