Vi bär nog alla på en del invärtes sår.Vad dessa kan handla om är säkerligen olika. Hur och om man lyckas sy ihop dessa är förstås individuellt.

Någon kanske låtsas om att de inte existerar, någon ältar det år efter år men kommer aldrig närmre någon lösning. Någon tar tag i det och låter problemet sluta påverka en.

Vilket sätt man väljer är förstås upp till en själv men oavsett får det påverkan för en själv men även omgivningen.

Jag har spenderat julen med mina svärföräldrar och Lilly och Gretas morfar och mormor. Under dessa dagar har jag haft förmånen att få se hur vanliga vettiga mor och farföräldrar beter sig.

Jag trodde som barn att min erfarenhet var precis som det skulle. I och med barnens födelse har jag sett hur det normala tillståndet är. Där det finns värme, kärlek en omtanke för sina barnbarn. Jag är glad för barnens skull och jag njuter för egen skull att se hur B och M agerar med våra barn.

Det hjälper mig att läka det emotionella inom mig och det har gått så långt att det emotionella såret läkts.

Kvar finns ett emotionellt ärr.Ett ärr som ju längre tiden går bleknar allt mer.

Jag vill inte sitta där med en känsla att vem behöver mig nu? Det är många år innan barnen kommer att vara utflugen ur boendet men när blir dags vill jag inte sitta och fundera över vad livet ska ta vägen nu.

Jag är förälder och jag vill inte vara utan det men jag vill inte att det ska vara det enda jag är. Därför tycker jag det är viktigt att arbeta på andra saker förutom föräldraskapet. Ett är sina intressen. Att inte överge dessa. Att arbeta vidare på relationen och inte glömma bort varför man är tillsammans är en annan.

Man kan kombinera föräldraskap med egna intressen. Många gånger hör jag att det inte går att göra saker som man gjort innan man blev förälder för nu är jag förälder. Det kan handla om stort och smått.

Jag tror visst man kan göra saker och ting bara man planerar lite.
Det kanske krävs lite mer planering än innan , det kanske krävs att man sparar pengar under en längre tid. Omöjligt är det dock inte.

För att också beröra förhållande delen. Det är lätt att lägga 1000% på barnen och i och med det glömma att bredvid en går faktiskt den man älskar. Hon/ han är inte enbart förälder och den som tillsammans med en ror föräldralivet i land. Hon/han är faktiskt den man valde att bilda familj med.

Jag tycker det är viktigt att tänka på det ibland för annars är det svårt att ha någon att vandra vidare med när barnen är utflyttade.