Vi hade inte bott särskilt länge i radhuset. Jag började se samma tecken som förra gången. Kunde det vara så ? Nä troligtvis inte ? Men jo det är så.Samma symtom som när vi började förstå att Jenny var gravid första gången. Testet visade precis som förra gången ett positivt resultat.

Hela världen hör ni mig ? Jag ville bara skrika ut min lycka. Samtidigt var det lite känsligt. Jag var hemma och föräldraledig. Ville gärna berätta det öga mot öga med min arbetskollegor. Så jag höll tyst fast det bubblade i kroppen på mig att berätta för alla.

Till skillnad mot väntan på Lilly så gick denna graviditet fort. Tiden flög iväg kändes det som. Nu hade vi Lilly som höll oss sysselsatta. Tror att det var en aning mer jobbigt för Jenny denna gång.

Helt plötsligt började det dra ihop sig. Vi firade Lillys 2 årsdag. Greta var planerad till 13 dec. Måndagen den 29 skulle jag på möte på förvaltningen angående stadsdelens tänk runt barnomsorg för kommande år.

Det blev inte så mycket av det. Om Lilly var en snabb förlossning så gick det ändå snabbare med Greta. Värkarna satt igång ganska omgående och vi ringde barnvakten som kom.

Jennys moster kom omgående och Jennys pappa satte sig i bilen för att också hjälpa till med barnvakt.

Väl inne på BB så tog sig inte Jenny upp på avdelningen själv utan jag skjutsade upp henne i rullstol. Därefter gick det fort. Dryga 45 minuter senare var jag än en gång pappa.

Det går inte riktigt att ge rättvisa till de tankar och känsla av lycka som man genomfylls av men om ni tar 10 biljoner upphöjt 35 så är ni inte ens nära men det ger er en vägledning om hur det känns

Det var aldrig en fråga om utan när och hur. Nu ska jag inte gå händelserna i förväg men det ser onekligen bra ut.

Jag har slitit, frågat, undersökt, funderat och det kanske börjar bära frukt ?  Kanske säger jag enbart för att inget är klart.

Idag var jag på BVC med Greta. Det var dags för 1-års kontrollen. Jag tog tillfället i akt att fråga lite  om hur de såg på att starta pappagrupper. Sköterskan verkade mycket intresserad och skrev ner en massa om vad jag sa.

Hon hade en hel del funderingar runt hur de arbetat med det tidigare och verkade inte avigt inställd till att bjuda in mig på ett personalmöte.

Nu ropar jag inte hej än men hon skulle lyfta frågan till sin samordnare som sedan skulle kontakta mig. Återstår att se vart det leder.

Jag förklarade att jag tidigare pratat med hennes chef utan framgång. Blev lite paff då hon svarade att då är det bra att hon får lite påtryckningar inifrån

Håll tummarna